Let it snow!

 Äntligen lite snö och solsken, en promenad genom byn med drönaren som sällskap!

—

Med snön som ett täcke, vitt och mjuk,
Naturens slöja, avmålad på en canvas duk.
Konturerna av världen framträder nu,
I vinterskrud, ett sagolikt skådespel tu.

Ett täcke av frost, ett konstverk av kyla,
I varje flinga en saga, en vacker symfoni.
Trädens grenar kläs i diamantens glans,
Med vinters glöd, en skönhet utan motsvarighetens.

Under snötäcket vilar markens skatter,
Där blommor och gräs i drömlik slummer.
Men snön avslöjar varje kulle och dalgång,
Som konstnärens penseldrag, ett vitt motiv så lång.

I spåren av varelser, ett liv som fortskrider,
Där djurs fotspår berättar om nattens strider.
Med varje steg synliggörs livets dans,
På snöns scen, i vinters kalla trance.

Konturerna av hus och städer förändras,
Där taken är kronor, och fönster är ögon.
Snön binder samman, skapar en gemensam värld,
En saga av vitt, där historier blir berättade, svärd.

Med snön som ett täcke, en gåva av vinter,
Där tystnaden talar, och hjärtat blir milt.
Konturerna av ögonblick, en frusen tid,
I snöns omfamning, där skönhet och frid.

Så låt oss vandra i snöns magiska värld,
Där varje steg är ett avtryck, ett ögonblick fångat.
Med snötäcket som täcke, vår jord så ren,
En vinterpoesi, där konturerna blir sedda igen.