Storstadspoet

Storstäder låter hjärtat tveka, men jag finner ro,

När stadens ljus omsluter den med sin tillvaro.

Molnens vals, i ljusa nyanser över himlens bård,

Berättar sagor, väver drömmar, färgar nattens gård.

Staden klädd i ljusets skrud, en förpackning så fin,

Där varje gata är en vers, och varje lyktstolpe ett rim.

 

I skymningen när skuggor dansar på trottoarernas scen,

Känns stadens puls, dess hjärta, som slår i takt med en reflektion.

 

Mellan skyskrapornas silhuetter, där natten sakta tar plats,

Svävar jag fram, en själ i vinden, omfamnad av stadsprakt.

 

Stadsljuset som pärlor på en kedja, gnistrar och skapar magi,

En symfoni av färger och skimmer, där natten blir harmoni.

 

Jag vandrar tyst, i staden som aldrig sover eller vilar,

Bland vindbyarnas kyssar och stadens puls, jag drömmer stilla.

 

Storstäder kanske är främmande, men ljuset gör dem hemma,

I varje skugga finns en historia, i varje ljus en poesi att beskriva.

 

Så svävar jag fram, en själ i vindbyarnas famn,

I stadens klara skrud, där natten blir en vacker psalm.