Vintergatan

Under nattens djupa slöja sitter jag i naturens famn,
där stjärnor glimrar som broderi på himlens mjuka hamn.
Med kameran i hand fångar jag ljusets tysta dans,
Vintergatans mjölkiga band, där drömmarna en gång haft chans.

Där universum möter tidens stilla rand,
finner själen frid och undran i nattens vaggande hand.
Varje klick av kameran blir en viskning från fjärran så långt bort,
som fångar evighetens ögonblick, i ett ögonblick så kort.

Jag andas in den kyliga nattens doft,
med Vintergatans pärlband som sträcker sig så soft.
I detta tysta ögonblick, där allt är stjärnklart,
blir varje bild en saga, varje stjärna ett konstverk, en konstnärlig start.