Dimslöjor och Kvällsljus över Landskapet

 

Det finns kvällar som stannar kvar i minnet långt efter att de har passerat. Såna där ögonblick då världen liksom tystnar och andas i slow motion. Den här bilden fångade jag under en sådan kväll – precis när solen gått ner bakom horisonten och natten sakta började smyga sig på.

Jag gled fram med drönaren uppe i luften och bara njöt av utsikten på skärmen. Dimman låg som ett mjukt täcke över fälten och skogsdungarna, nästan som om landskapet höll på att somna. Ljuset från husen och vägbelysningen glödde som små stjärnor på marken, och där ute i horisonten brann himlen fortfarande i orange och blått – kvällens sista färger innan allt går i mörker.

Det är just det här jag älskar med att vara ute med kameran – att fånga de där flyktiga stunderna som man annars bara hinner ana. När allting känns lite magiskt, nästan overkligt. Man känner sig liten, men på ett fint sätt. Som att man bara får vara en tyst åskådare till något större.

Att få komma hem med en bild som den här känns som en liten vinst varje gång. Inte bara för att motivet blev bra, utan för att jag fick vara där – mitt i stillheten, mitt i naturen, när dagen sa godnatt.