I varmt motljus strålar björkarna,
Guldiga kronor mot himmelens färgprakt.
Sommarsolens kyssar smyger fram,
Ljuset dansar på deras löv iakttagande.
Stammen lyser av en mjuk glöd,
En skönhet som solen själv har knådat.
Björkens grenar, som förgyllda penslar,
Målar skuggor på markens tysta vandring.
Bladen prasslar, ett viskande svar,
Till solens frågor om livets fortgång.
Naturens symfoni i varmt omfamnande ljus,
En melodisk dans, en förtrollande klang.
I detta skimmer av varma strålar,
Björkarna står som vittnen till tiden.
Deras silhuetter skulpterade i ljusets famn,
Ett konstverk av årstiden.
Så låt oss vandra i detta sken,
Bland björkar och deras glänsande lek.
I varmt motljus, där naturen själv är poet,
Skrivs poesin av solens kärleksfulla svep.
