Poem

I den mörkaste skogen, där skuggorna tätt sig sluter, Där stjärnorna tvekar, och nattens sus i träden känns. Där tystnaden blir en melodi, en mystisk sång, I den mörkaste skogen, där naturens hemligheter spänns.
***
Trädens silhuetter som vaktar det dunkla nattland, Där fotspår i mossan förlorar sig i dunkelhet. I skogens hjärta döljer sig hemligheter oändliga, I den mörkaste skogen, där äventyret väcks till liv.
***
Nattens väsen, tysta skuggor som smyger i skog, De viskar historier om tidens gång och sorg. I den mörkaste skogen, där stjärnor blir drömmar, Ligger en mystik som i tystnad föder sorg och hopp.
***

Men frukta ej den mörkaste skogens famn, Ty även i mörkret finns en skönhet, en magisk klang. Låt oss vandra genom skuggornas land, Där hjärtat kan finna ro och lugn i skogens fridfulla sång.
***
I den mörkaste skogen, i tystnad och ro, Kan själen finna frid, kan sinnet komma till ro. Där skapar naturen sitt eget magiska skådespel, I den mörkaste skogen, där drömmarna blir verkliga och sann.